Reinheitsgebot – renhetslagen

Del 1

Sammanfattning

Vi tar en titt på hur de bayerska renhetslagarna kom till och varför.

1516 – vi kungör och förordar härmed

På 1490-talet uppstod i Augsburg västvärldens kanske första, fortfarande gällande, livsmedelsreglering, och föremålet för regleringen var öl. 23 april 1516 formaliserade den bayerska hertigen Wilhelm IV i Ingolstadt norr om München påbudet att omfatta hela Bayern. Ingolstadt är för övrigt den stad där romanen Frankenstein, skriven av Mary Shelley, utspelar sig.

Regleringen var från början känd som ”Surrogatverbot” (surrogatpåbudet). Under en het debatt rörande ölbeskattning 1918 myntade Hans Rauch, medlem av det bayerska parlamentet, uttrycket ”Reinheitsgebot”.

Så här formulerades påbudet 1516:


reinheitsgebot 1516

Påbudet 1516

"Vi kungör och förordar härmed, på bemyndigande av vår provins, att hädanefter i Hertigdömet Bayern, såväl på landet som i städerna och på salutorg, gäller följande regler vid försäljning av öl:

Från Mickelsmäss till Sankt Göransdagen ska priset för en maß eller en kopf ej överstiga en münchenpenny, och från Sankt Göransdagen till Mickelsmäss ska en maß ej försäljas för mer än två penny av samma valör, och en kopf ej för mer än tre heller.

Om detta inte, åtföljs kommer straffet som nämns nedan att verkställas.

Skulle någon person brygga, eller i övrigt innehava, annan öl än Märzen , får det inte säljas till ett högre pris än en penny per maß.

Vidare vill vi understryka att i framtiden, i alla städer, på alla marknader och på landsbygden får ingredienser som används till bryggning av öl endast bestå av korn, humle och vatten. Vem som än, med denna vetskap, ignorerar eller bryter mot denna förordning skall bestraffas av domstol, vilka bestämt konfiskerar sådana tunnor öl.

Skulle emellertid en gästgivare på landsbygden, i staden eller på marknader köpa två eller tre hinkar öl och återförsälja det till allmogen, skall han ensam tillåtas att debitera ytterligare en heller för en maß eller en kopf, än vad som beskrivits ovan. Vidare, om det skulle det uppstå en brist och därmed påföljande prisökning på korn (då tiden för skörd kan skifta mellan regioner) ska vi, hertigarna av Bayern, besluta om begränsningar för allas bästa."


Ordlista

maß = då 1.069 liter, idag 1 liter

kopf = skålformad behållare, rymmer något mindre än en maß

heller = en halv munchenpenny

hink = eimer är det tyska ordet i originaltexten, ca 60 liter


Vad var då den utlösande faktorn till regleringen?

Faktor 1 - Kvalitet

Ska man tro tyska romantiker berodde det på att man ville skydda konsumenterna från dålig kvalitet på öl. I Bayern har öl alltid varit folkets dryck. Under tidigt 1500-tal var kvaliteten på öl inte den bästa. Folk var missnöjda. Och när bayrarna är missnöjda med sitt öl, då lyssnar styresmännen. Mycket av de öl som lanserades på den tiden smakade surt och hade bismaker, speciellt under sommarmånaderna.

Idag vet vi att brygderna på den tiden troligen var infekterade av luftburna mikroorganismer. Istället för att hälla ut de defekta brygderna förekom det att skrupelfria bryggare försökte rädda de hopplösa ölen. Genom att tillsätta trädbark, örter eller säv försökte man kamouflera felsmakerna.

Det fanns också de bryggare som såg en chans att tjäna en hacka genom att sänka standarden på ölet. Man ersatte kanske delar av malten med billigare stärkelsesubstitut, såsom baljväxter och rotfrukter.

Om nu fuskande ölbryggare var ett problem i Bayern tog alltså feodalherrarna hand om detta genom några penndrag i Ingolstadt år 1516. Att kvaliteten på öl förbättrades i och med regleringen är väl högst tveksamt. Det var ju inte sädesslagen eller tillsatserna i sig som drog ner ölets kvalitet.

Faktor 2 - Sädesbrist

I teorin är alla sädeslag lämpliga för ölbryggning. Bryggare har dock med tiden lärt sig att korn är det sädesslag som passar bäst.

Detta var dock inte anledningen till att korn var det sädesslag som valdes ut som det enda tillåtna i renhetslagen. Korn var förvisso relativt billigt på den tiden, åtminstone jämfört med andra sädesslag. Korn blev också det självklara valet för både makthavare och bryggare. Makthavarna ville hålla nere priserna på folkets dryck, och det låg i bryggarnas intresse att hålla nere produktionskostnaderna.

Den troliga orsaken till att vete och råg framledes ej var tillåtet i ölbryggning var att skördarna av dessa sädesslag inte räckte till för både öl- och brödproduktion. Detta kan ha utlöst priskrig på vete och råg, speciellt om skördarna var dåliga.

Faktor 3 - Ekonomisk vinning

Man kan också anta att det bakom makthavarnas påstådda omtanke om ölkvalitet fanns ekonomiska intressen. Denna slutsats kan vi dra eftersom männen bakom renhetslagen år 1520, bara 4 år efter tillkännagivandet av regleringen, såg en chans att öka sina skatteintäkter. Baron Hans Sigmund av Degenberg, vars aristokratiska familj hade bryggt veteöl i Bayern och Böhmen sedan slutet av 1400-talet, gavs utökade rättigheter att brygga veteöl – trots Reinheitsgebot. Att Hans Sigmund sedan inte behagade betala är en annan historia.

I nästa artikel ska vi bland annat titta på hur Reinheitsgebot fungerar idag.


22 februari 2012

Rick Gordon Lindqvist


Litteratur

Barnett, Paul (2006) Beer. Facts, Figures & Fun, FF&F, London.

Bavarian Beer. Beer Purity Law – What does it mean? http://www.bavarianbeer.com/index.php?StoryID=96/ Åtkomst 18 februari 2012.

Oliver, Garrett (ed.) (2011) The Oxford Companion To Beer, Oxford University Press Inc, New York.

Warner, Eric (1992) German Wheat Beer. Classic Beer Style Series, Brewers Publications, Associations of Brewers Inc., Boulder Colorado.


Andra delen: Reinheitsgebot – renhetslagen Del 2


Till toppen av sidan