Forntidens öl i Främre Orienten och Europa

Del 3

Sammanfattning

En sammanfattning av drycker tillverkade och konsumerade på det forntida Kreta. Drack man öl, vin, mjöd eller rentav grogg?

Jordbruk på Kreta

De tidigaste bevisen för jordbruk i Grekland kommer ifrån vad som idag är de mest bördiga trakterna, däribland Kreta. Fyndigheter daterade till yngre stenålder (6200-5300 f.Kr) visar på domesticering av skördeväxter såsom olika slag av vete, korn, hirs, ärtor, linser, vicker, ekollon och oliver.

Vilt tvåradigt korn växer idag vilt på en del platser på Kreta.

Mot denna bakgrund vore det väl konstigt om man inte för länge sedan producerade någon form av öl.

Fynd från forntidens Kreta

Sir Arthur Evans

Sir Arthur Evans

Nyare fynd visar att drycker liknande de som upptäcktes i norr under forntiden också tillverkades och konsumerades i södra Europa. Minoerna som bebodde Kreta under bronsåldern och som där skapade en civilisation förjäste korn och andra ingredienser. Man hade handelsförbindelser med Egypten och minoerna sägs ha druckit korn- och hirsöl långt innan de drack vin. Minoerna var starkt influerade av Egypten, inte minst kulturellt.

Minoernas första bildskriftspråk, (kallat Linear A av arkeologer), som användes 2000-1400 f.Kr har inte helt kunnat tydas så det är tack vare arkeologiska utgrävningar man kan sluta sig till att man drack någon typ av öl.

Den kände brittiske arkeologen Sir Arthur Evans var den som upptäckte den minoiska kulturen. Hans specialintresse var Kreta och vi har honom att tacka för att man bland annat gjorde en utgrävning av den minoiska palatsstaden Knossos, som byggdes gradvis 1700 f.Kr-1400 f.Kr.

Även om fynden från Knossos avslöjar att man då mest drack vin kommer det tidigaste beviset för en öl-liknande dryck från den minoiska bosättningen i Myrtos på södra Kreta.

Två förvaringskärl daterade till ca 2200 f.Kr. innehöll en kornprodukt som kan ha varit öl.

Pithos från Kreta

Pithos – förvaringskärl

Den här typen av kärl, pithos, härrör på gammelgrekiska till ett stort förvaringskärl som användes till sädesslag, frön, vin och olja. Dessa kärl kan ha använts till öltillverkning. Tesen stärks något av två anledningar:

I kärlen fanns också rester av förkådat vin, det vi idag känner som retsina. Grekland är för övrigt det enda landet i världen som bevarat denna gamla tradition till idag, även om dagens retsina förenklats.

Fynden av dessa kärl kan tyda på två saker. Antingen använde man kärlen för jäsning av olika drycker efter varandra, eller så blandade man helt enkelt öl och vin (gud förbjude!) till en grekisk grogg.

Sedan dessa fynd påträffades hävdar både arkeologen Evans och hans grekiska kollegor att minoerna tillverkade och drack öl.

En grekisk grogg

Om nu fyndet från Myrtos var en blanddryck, ett slags grogg, kan det ha varit föregångaren till ett fenomen som spred sig över hela Grekland med början 1600 f.Kr. En blanddryck, bestående av kornöl, druvvin och honungsmjöd från den tiden framträder över hela Kreta samt på det grekiska fastlandet. Det serverades i en ny typ av kärl, den så kallade koniska bägaren som man har hittat massvis av i vad som tros vara kultiska sammanhang.

Minoiskt kärl

Bläckfiskmålning på minoiskt kärl

Denna lite annorlunda dryck har påträffats från en tidigare era, i olika slags kärl från senminoisk tid ca 1400-1130 f.Kr. En mängd olika dryckeskärl ska ha använts, det ena mer omsorgsfullt dekorerat än det andra: höga bägare, ölmuggar, dryckeshorn med enorma pipor och som kunde ha formen av ett oxhuvud eller med dekorationer av virvlande bläckfiskar.

Varifrån denna grogg kom är oklart. Denna tidiga kombination av öl och vin är nog bara ett kort svep i den grekiska panoraman av förjästa drycker. Ett lite vanligare "recept" för en sådan dryck skulle innehålla mjöd, vilket är väl omvittnat i bland annat europeisk forntid. Kan européerna ha tagit med sig sin variant av grogg till det forntida Grekland?

Ytterligare bevis för öl, daterade något senare påfanns nära staden Rethymnon på Kreta. Trebenta kokkärl daterade till 1700 f.Kr. innehöll fosforsyra och dimetyloxalat, vilka båda är restprodukter i ölbryggning.

Fynd från senare minoisk tid har man hittat i kärl i bland annat Chania, Kreta. Dessa dateras till 1600-1200 f.Kr. Vid analys fann man att de, precis som fynden i Myrtos, innehöll vad som tros vara en blandning av förkådat vin, kornöl och mjöd. Här har vi återigen en grekisk grogg – eller möjligen rester av olika drycker som förjästs efter varandra i ett och samma kärl.

Mykenerna drack vin

Det är en allmän uppfattning att mykenerna, de första grekiska stammarna, övertog Kreta från minoerna och regerade där fram till 1200 f.Kr. Det finns en hel del bevis för storskalig produktion av vin vid denna tid. Linear B (som arkeologerna kallar det), det äldsta skriftspråket i europeisk kultur och som användes efter Linear A, avslöjar detta.

Vid utgrävningar i Knossos, ledda av Evans år 1900 fann man alltså lertavlor med Europas första skriftspråk. Senare skulle dessa lertavlor komma att dechiffreras och det framgår att både beskattning, tillgångar och distribution av vin nedtecknades.

Den kände Dionysos, bland annat känd som vinets gud, omnämns i Linear B. På ett ställe kopplas han till vin och på ett annat till honung. Kanske var Dionysos så här tidigt förknippad med både öl och vin. Det finns akademiker som menar att Dionysos var öl- eller mjödgud. Eller så var han helt enkelt guden av berusning från drycker av blandade kompotter.

Mykenerna konsumerade inte öl, åtminstone inte i några större mängder. Möjligen hängde öl kvar ett tag under deras styre efter minoerna. Men någonstans här skedde ett skifte, från konsumtion av förjästa sädesslag och andra substanser till en gradvis uteslutning av öl under mykenernas styre vidare till arkaisk klassisk grekisk tid. Vid klassisk grekisk tid omnämndes öl bara som en utländsk dryck.

I en akkadisk text, daterad till ca 1250 f.Kr, från det kungliga slottet i Ugarit (idag Ras Shamra, Syrien) sägs sikaru (troligen öl) ha importerats från Kabturi (Kreta).

Methu

Det var en allmän uppfattning att det i Grekland inte fanns någon förjäst dryck innan vin, eller att man drack mjöd. Det grekiska ordet för rusdryck är methu, vilket troligen betydde mjöd.

Det är inte bara engelskans ord mead som hänger samman med methu, utan på sanskrit betyder madhu mjöd, vilket leder tillbaka till en trolig indoeuropeisk rot médhu.

Man förjäste vad som fanns

Uppfattningen att det i förhistorisk tid huvudsakligen fanns två dryckestraditioner i Europa, vintraditionen i söder och öltraditionen i norr, verkar något förenklad. I både söder och norr fanns det en uråldrig tradition att tillverka och dricka förjästa drycker. Det som skiljde dessa traditioner åt är att man använde de förjäsbara ingredienser som fanns tillgängliga.


5 februari 2012

Rick Gordon Lindqvist


Litteratur

Hornsey, Ian S. (2003) A History of Beer and Brewing, The Royal Society of Chemistry, Cambridge.

McGovern, Patrick E. (2009) Uncorking the Past: The Quest for Wine, Beer, and Other Alcoholic Beverages, University of California Press, Berkeley, Los Angeles, London.

Nelson, Max (2005) The Barbarians Beverage: A History of Beer in Ancient Europe, Routledge Taylor & Francis Group, London and New York.


Första delen: Forntidens öl i Främre Orienten och Europa (del 1)

Andra delen: Forntidens öl i Främre Orienten och Europa (del 2)


Till toppen av sidan